“Kim, give these awards to your best students”.

Stormästare Chun räcker mig en stor och tung nätpåse med medaljer med hans organisations logo, USTA – United States Taekwondo Association. Detta var år 2005 på en italiensk restaurang i närheten av hans klubb på East 86th street på Manhattan, där han undervisat taekwondo sedan 70-talet. Vi brukade alltid äta lunch tillsammans efter träningen på samma italienska restaurang för att umgås, diskutera och byta gåvor. Detta år hade jag med mig Mumin-kaffemuggar, enbärs-te och hjortronhonung från lappland. Stormästare Chun gav mig de medaljer jag i många år efteråt årligen delat ut till mina “best students” under namnet USTA-priset, i valörerna guld, silver och brons. Detta har varit det finaste priset man kunnat få i min klubb.

USTA var Stormästare Chuns paraplyorganisation för de klubbar som hans elever grundade runt om i USA. USTA grundades på 80-talet då stormästare Chuns högsta elever flyttade inom landet och startade egna klubbar. Som elev till Stormästare Chun har även jag , och mina klubbar, varit medlemmar av USTA sedan år 2000. Detta har varit den naturligaste saken i världen för mig.

Stormästare Chun gick bort år 2017. Han delgav mig aldrig några instruktioner över hur han önskade att hans elever skulle fortsätta efter hans bortgång. USTA övertogs av hans nära elev Doug Cook, som idag fortfarande driver organisationen. Utan närmare tanke har vi fortsatt medlemskapet i USTA och haft ett bra samarbete med Doug Cook. Jag har tänkt att det mest sannolika är att stormästaren hade velat ha det så.

Cook är ny ledare för USTA och har en något annan målsättning med organisationen än Stormästare Chun hade. Stormästaren hade en tanke när han gav mig medaljerna och jag utifrån dem skapade det årliga USTA-priset. Nu har jag inte längre USTA-organisationens formella välsignelse att dela ut priser i dess namn med dess logo. Inte för att jag tror att jag skulle nekas det tillståndet om jag bad om det. Men poängen med priset var att det skulle komma från Stormästare Chun, min lärare, och så skulle det ju inte vara om jag fortsatte att dela ut ett pris i USTA’s namn, så som USTA är strukturerat idag.

Detta pris ska vara en heder till Stormästaren Chun och det ska förhoppningvis vara en ära att bli betraktad som mina “best students” gentemot honom. Jag vill minnas stormästare Chun, och jag vill att min klubb och mina elever ska känna till honom och förstå det otroliga privilegium vi haft som legat honom så nära som vi gjort i många år. Därför har jag gett detta pris ett nytt, mera lämligt, namn.

År 2020 kommer Stormästare Chun-priset att utdelas för första gången till de tre elever jag utan tvivel skulle presentera som mina “best students” inför Stormästare Chun själv.