Under min studietid på andra stadiet var jag likt mina studiekompisar på sommarpraktik ett par perioder. Jag fick praktikplats på ett stort företag, och de hade många sommarvikarier. På min avdelning var vi två. Den andra sommarvikarien var mycket social och hade lätt för att skapa kontakter och nya bekantskaper. Han blev naturligtvis snabbt en favorit bland cheferna och fick därmed en massa personliga fördelar. Fördelar som jag aldrig fick. Jag var själv nämligen ganska försiktig och blyg och kom därför inte att stå i chefernas strålkastarljus på samma sätt som min sommarkollega. Min styrka var istället en högre yrkesskicklighet, och jag var både noggrannare och snabbare på de sysslor vi var anställda för. Därför kunde jag inte inte förstå varför min sommarkollega var den som hela tiden blev favoriserad. Jag drog ju in mera pengar till företaget. Jag tyckte jag borde ha blivit belönad för min arbetsinsats. Jag tyckte det hela var orättvist. 

Men det var inte orättvist. Ingalunda! Inte det minsta! Inte ens i närheten! Ja förstod det inte då, men det förstår jag idag. Jag försökte vinna i ett spel där jag inte spelade enligt de givna reglerna. Och jag hade inte ens bemödat mig att analysera reglerna och fundera på varför spelet inte gick till min fördel. Jag ville så gärna att reglerna skulle vara de jag ville att de skulle vara att jag blev blind för själva spelet. Jag tyckte det var orättvist och jag ansåg att jag borde ha blivit belönad för mitt hårda arbete – men sådana var inte reglerna, oavsett hur hårt jag ville att det skulle vara så. Jag var bara en sommarpojke, och då är man inte den som bestämmer reglerna på ett stort företag. Oavsett hur orättvist det än må kännas kan man inte vinna ett spel vars regler man inte följer, eller ännu värre inte ens känner till. En som spelar enligt pokerregler kan omöjligen vinna i en chackturnering, lika lite som en som spelar med kickboxingregler kan vinna i en brottningsturnering.

Vill man vinna i ett spel måste man först identifiera spelets regler – det jag idag kallar för ”the Rules of the Game”. Och dessa regler är inte samma i alla situationer, i alla scenarion, på alla arbetsplatser, i alla länder, med alla människor eller i alla kulturer. De ändras hela tiden utmed att variabler byts ut eller förändras. Därför är det så viktigt att man gör analysen till en ständigt pågående process. Om jag som sommarvikarie ville komma åt de fördelar som fanns att få som chefernas favorit så var det inte genom hög produktivitet. Det stod mig ganska klart. Men istället för att sura över att detta var den bittra verkligeten borde jag ha insett och anammat att chefernas gunst fanns att vinna genom social kontakt och nätverkande. Må hända utanför min expertis, men det man inte kan får man helt enkelt lov att lära sig om man vill nå sina mål! Det skulle ta mig många år innan jag kom detta till insikt. Alldeles för sent för att göra nåt åt min situation på den arbetsplatsen.

Det var min morfar som lärde mig chackspelets ädla konst, även om jag aldrig kom att bli någon större expert. Jag var då sex år gammal. Morfar sade alltid: -Du måste veta vem du spelar mot. Du måste förstå hur din motståndare tänker så att du kan förutspå hans ageranden. Även i chack spelar man offensivt eller defensivt, och spelarnas personlighet, temperament, värderingar etc spelar roll i spelet. För det är just detta allt handlar om – att kunna förutse hur spelet kommer att gå, hur händelserna kommer att falla, och hur jag kan påverka spelets gång till min fördel. Jag måste känna till alla variabler och styrande faktorer. I strid kan det betyda väder, solens position, terräng och naturligtvis fiendens styrkor och svagheter. Lika viktigt är det förstås också att känna till sina egna styrkor och svagheter. Sun Tzu skriver ju i verket The Art of War följande:

Varje människa måstevara beredd att ta ett hundraprocentigt ansvar för sin egen framgång i livet. Ingen kommer att spontant komma fram till dig på stan och fråga om du vill ha några extra miljoner! Du måste jobba för det, och jobba räcker inte! – Det är just det jag försökt att förklara. Att jobba hårt innebär inte alltid att du får någon framgång – du måste jobba rätt, enligt rätt regler. – Enligt det spel som spelas just nu, med dessa variabler, med dessa spelare. Det duger inte att klaga, gnälla och skylla ifrån sig för att du inte når dina mål. Ansvaret är fullständigt ditt, och enbart ditt! Jag är så förbryllad över människor som hotar sina chefer men ändå blir förundrade över att de inte får löneförhöjning. Likaså förbryllas jag över människor som förundras över sina dåliga vitsord i kurser där man betett sig illa och kallat läraren för könsord. Hur ser man inte hur det egna agerandet påverkat resultatet av spelet? Hur förstår man inte dessa självklara regler? – Därför att man skyller ifrån sig! Chefen är ju narcissist, och läraren är en idiot! …. eller?

Så, om vi är ärliga:
– Varför fick du inte fullt vitsord i senaste kurs?
– Varför har du inte gått upp/ner de kilona du ville?
– Varför har du inte uppnått svart bälte?

Är det läraren som är en idiot? Svarar inte din kropp på träning? Har du gjort alla repetitioner?

Så nästa gång du har ett mål, vad som helst – analysera spelets variabler, läs reglerna och se sedan till att du kan spela enligt reglerna bättre än din/dina motståndare. Precis det som vi tränar på i min klubb varje dag. – Vill du vinna i ringen, se till att du är jävligt bra på de tekniker som ger mest poäng! – Vill du vinna på gatan, inse att du behöver träna bredare än bara matchteknik! – Vill du ofta låna bilen, förstå att det ökar dina chanser om du inte alltid lämnar tillbaka den med tom tank! – Vill du bli populär bland cheferna, tänk på hur ditt beteende påverkar relationen! – Vill du uppnå svart bälte, acceptera det faktum att det enda sättet är genom hård träning!